För att förklara HUS grundande kan vi börja med centerbordsbåten i Hangö. Den 5 juli 1931, i samband med Hangö regattan, meddelades att centerbordsbåtarna, en typ av allmogebåt som fiskarna och lotsarna vanligtvis tävlade med, inte längre skulle delta i de fortsatta regattorna framöver. Samma kväll som detta kom i dager bestämde sig en grupp seglare för att bryta sig ut från den dåvarande klubben och bilda en egen förening. Denna grupp kom att bli Hangö Udds Segelsällskap r.f.

Enligt sägen, hade flere Hangö seglare varit intresserade att bilda en egen förening specifikt för centerbordsbåtarna redan länge. Beslutet att bilda en klubb för det ändamålet lär egentligen ha skett redan 1930, på J.V.H – järnvägshotellet vid torget där Aktia och apoteket nu ligger – dock var det konstituerande mötet i september 1931.

Efterpå formaliserade HUS sina egna specifikationer för centerbordsbåten: reglerna antogs 1932 och specificerade furu- och granplankning, ek- eller askspant och granrundhult. Reglerna för centerbordarens segelarea var generösare än för exempelvis hajklassen, och det tävlades i stor och liten klass. Bakom ritningarna till den specifika HUS centerbordaren var Thure Johansson, kallad Maltskärarn.

Bland de centerbordare som seglade under klubbens tidiga decennier märks Bris, byggd av Maltskärarn själv, även Walter Johansson-Juups Tabu och Harry Sandbergs Marianne. Kan nämnas att Sandberg byggde även senare en juniorcenterboardare, Albertina, åt Tom Vatanen. Från 1958 syns centerbordsbåtarna dock inte längre i HUS båtförteckning. Idag finns Bris fortfarande bevarad på museum och Tabu inne i ett av skjulen på slipen.

Även om centerbordsbåtarna gått ur tiden byggdes ännu en enligt Thure Johanssons ritningar av båtbyggaren Eero Ranta år 2004, för schweizaren Yves Paternot som sökt världen runt efter en bra båt med lösköl för sitt sommarställe, där vattnet ställvis var grunt.

Likt det en gång var att segla allmogebåt, har Hangöudds norra sida blivit en identitetsfråga för vad det innebär att vara hussare. Olikt södra sidan erbjuder vattnen norr om Hangöudd förutsättningar för mångsidig segling. Mot norr hittar man vacker skärgård och grunda passager centerbordsbåten var ämnad för. Mot väst förbi Dödören väntar öppna Östersjön för den som vill ta sig ut på vida vatten. Vilket för både de mer äventyrslystna husmedlemmarna och den lediga dagsnjutaren då som nu, gör norra sidan fortsättningsvis till en ypperlig hemhamn.

För hussaren kan man säga att säsongen sträcker sig från början av maj till slutet av september. Sedenligt håller klubben egna kappseglingar på hemmabanorna, och ifall intresset finns även längre seglatser såsom segling till vänorten Haapsalu i Estland, en tradition sedan 1990-talet.

Holma är för många hussare lika mycket hem som hamn. Skärgårdsfastigheten Västervik på Holma i Dragsfjärd förvärvades 1981, inköpet finansierades genom medlemmarnas egna insamlingar, lotterier och en extra Holma-avgift. Kan nämnas att år 2005 antecknade 650 personer i 272 båtar sina besök i gästboken, vilket inte är fy skäms. Holma ligger 19 sjömil från slipen i Hangöby.

Utöver livet på vattnet hittar man hussarna ännu vid flagghissningen på våren och flagghalningen på hösten, vid klubbhuset på Västfjärdsvägen 1, och tidigt om våren vid slipen i Hangöby, långt före båtarna ska ut. Även om äldre festligheter likt maskeradfester kommit bort, så samlas HUS seglarna tillsammans med motorbåts- och damsektionens medlemmar till ärtsoppsfest, en tradition lika gammal som klubben själv.

Även om klubben såg sin början som trotsiga utbrytare har grunden för HUS alltid varit gemenskap och samarbete bland klubbens medlemmar. Att vara hussare förknippas med en viss anspråkslöshet, men när något att göra dykt upp har medlemmarna alltid skridit till verket: skulle något byggas har det byggts, har något varit sönder så har det lagats, och när ekonomin varit kärv har projekten ändå slutförts. När det gäller båtlivet har det handlat om det väsentliga för klubben. Sedan dag ett har det handlat om segling, båtar man underhåller själv och tid på sjön. Det är den röda tråden i vad det innebär att vara hussare.

Damsektionen

Även om klubben har flera sektioner — däribland motorbåts-, junior- och kanotsektionen — är en sektion framför alla värd ett eget omnämnande, nämligen damsektionen. Redan vid det konstituerande mötet 1931 organiserade sig kvinnorna kring föreningen. Med eldsjälen Edit Westerholm i spetsen anordnade damsektionen insamlingar, symöten och lotterier, och 1934 hade damerna skrapat ihop nog för att beställa klubbens första fana. Den överlämnades till den dåvarande kommodoren Schultz vid årsmötet av Westerholm själv.

I grund och botten har damsektionen varit en av de viktigaste pelarna klubben stött sig på genom tiden. Damsektionen finansierade t.ex. saker som annars inte hade funnits: bastuns inredning, kökets inventarier, salens gardiner. De flinka damerna sydde madrasser och dynor, snickrade möbler ihop tillsammans med händiga medlemmar, och såg såklart till att det fanns både smörgåsar åt karlarna och mat och dryck när det nalkades fest. Ärtsoppan, som redan nämnts, lever ju ännu kvar som en av klubbens äldsta traditioner.